Arbetspraktik i ett annat nordiskt land

Beskrivning av problemet

Reglerna kring arbetspraktik i de olika länderna är i huvudsak anpassade till nationella förhållanden och arbetsförmedlingarna i de olika länderna avgör vem som ska anvisas praktik. I Sveriges fall är reglerna utformade så att arbetspraktik endast kan ske i ett annat land under förutsättning att anordnaren är en svensk juridisk person. I Sverige finns även regler om att arbetspraktiken, om det finns särskilda skäl, kan genomföras i Sveriges närområde. Med Sveriges närområde avses länder som gränsar till Sverige och länder som gränsar till Östersjön. Arbetsförmedlingens anvisning till program, såsom praktik, ska alltid vara arbetsmarknadspolitiskt motiverad.

Det finns flera orsaker till begränsningarna i Sverige. Myndigheterna måste kunna kontrollera anordnaren och förhållandena på praktikplatsen. Om anordnaren inte är en svensk juridisk person och har sin verksamhet i ett annat land finns begränsade möjligheter att utöva denna kontroll. En annan anledning till begränsningen i Sverige är att försäkringsskyddet, till exempel olycksfallsförsäkringar, inte är anpassat för att gälla vid praktik utomlands.

I Sverige finns det ett statligt försäkringsskydd om deltagaren exempelvis skulle skada sig eller om han eller hon skulle vålla skador hos anordnaren.

I Sverige kan anvisningen till arbetspraktiken under vissa omständigheter återkallas eller personen kan stängas av från rätten till arbetslöshetsersättning. Arbetsförmedlingen har begränsade möjligheter att följa upp och utöva kontrollfunktionen om arbetspraktiken genomförs hos icke-svensk anordnare i annat land.

I Danmark kan personer som huvudregel inte få ersättning för att genomföra arbetspraktik i ett annat land, såvida inte särskilda skäl finns. Den enda grupp som kan få arbetspraktik i ett annat land är personer som får sjukdagpenning, och har rätt till det under vistelse i utlandet. Begränsningen beror på att de danska myndigheterna måste kunna säkerställa vissa förhållanden under praktiken, bland annat att dansk arbetsmiljölagstiftning följs och att praktiken inte bidrar till snedvridningar i företagens konkurrenssituation.

I Sverige kan Arbetsförmedlingen anvisa arbetsmarknadspolitiskt program, till exempel arbetspraktik, till en person som har rätt att arbeta i Sverige och har för avsikt att varaktigt bosätta sig i landet, efter att en arbetsmarknadspolitisk bedömning har gjorts. En anvisning får endast göras om den framstår som lämplig både för den enskilde och ur ett övergripande arbetsmarknadspolitiskt perspektiv.

Nordiska ämbetsmannakommittén för arbetsliv (ÄK-A) tog 2013 initiativ till att en nordisk konsekvensanalys ska genomföras. Slutrapporten blev klar under våren 2014.

I rapporten konstateras bl.a. att det förekommer många olikheter när det gäller praktiksystemens utformning och regelverk i de nordiska länderna. Det finns ingen arbetspraktik i ett land som är utformad på samma sätt i ett annat. I Finland kallar man åtgärden arbetsprövning och den riktar sig till dem som står väldigt långt ifrån arbetsmarknaden och på Island innebär arbetspraktiken att man har en form av subventionerad anställning. En mängd problemställningar tas upp i rapporten som Rambøll Management anser kan vara svåra att lösa. Omfattningen av antalet praktikplatser bedöms i rapporten bli begränsad och målgruppen bedöms främst omfatta arbetssökande som är relativt resursstarka. Det är dessutom högst tveksamt om de nordiska länderna kan göra en särskild överenskommelse kring detta utan att även övriga EU- och EES-länder involveras. Baserat på rapportens slutsatser har ÄK- A inställt till MR-A att gränshindret ska tas bort från A-sektorns prioriteringslista. Beslutet om ett borttagande togs av MR-A den 20 november.

Gränshindret motsvaras av nr C1 i rapporten "Gränshinder i Norden på social- och arbetsmarknadsområdet" (Nord 2012:002).

Hindret gäller först och främst de nordbor som lever i gränsområdena. T ex en Malmöbo inskriven som arbetssökande på svenska Arbetsförmedlingen kan beviljas arbetspraktik på ett företag i Haparanda 1600 km bort, men inte på ett företag i Köpenhamn som ingår i det naturliga pendlingsområdet.

Fram till 2006 hade Arbetsförmedlingen ett program som hette Interpraktik, då det fanns en förordning som medgav detta, att göra praktik i utlandet. Denna förordning togs bort samtidigt som programmet togs bort, ingen analys gjordes. Försäkring ingick genom Kammarkollegiet, ersättning betalades ut av Arbetsförmedlingen i form av stipendium. Av de som deltog i programmet fick 80% arbete eller studier efter sin praktik.

Förslag till lösning

En nordisk expertgrupp har i rapporten Nord 2012:002 ansett att det krävs ändringar av de nationella regelverken i de olika länderna för att arbetspraktik ska kunna genomföras. I samband med eventuella regeländringar skulle ett antal frågor, såsom kontroll, uppföljning och försäkringsskydd, behöva klargöras. Vad gäller anvisningar till arbetspraktik för arbetssökande från andra länder kan arbetsförmedlingarna behöva göra vissa förtydliganden om hur regelverket ska tillämpas.

Den konsekvensanalys som genomfördes tittade närmare på dessa frågeställningar. På basis av konsekvensanalysen tog MR-A beslut om att inte arbeta vidare med att hitta en lösning på detta gränshinder och det är heller inte aktuellt att genomföra några pilotprojekt.